Härliga vardag ;)

 

 

Ja det är het underbart med mat, att sitta ner hemma och bara njuta av maten och tugga sina tjugo rekomenderade gånger, detta ska ju tydligen vara bra för matsmälltngingen. Att titta på varandra och njuta av sällskapet och byta några fina ord med varandra.

Men är det verkligheten? Ja det kanske det är men inte här hemma, inte just nu iaf. Som nu, jag lagade mat, satte sonen (1år) i sin stol, på med haklappa och fram med maten för att sen själv sätta mig ner. Han va hungrig så självklart fick han mat och jag försökte hiva i mig en gaffel där emellan. han åt och skarattade och va glad hela måltiden och de va ju helt underbart men när han va klar så ja då var min mat kvar, så fick äta snabbt som attan innan han skulle tröttna på att sitta i stolen. För just nu så är det så för jag äter heller snabbt en att äta under skrik. 

Men nästa gång kaske det går lättare, det är ju det som är charmen eller? Det är här det fina kommer in. man kan antingen tycka det är jätte jobbigt eller så ser man det som det är, småbarns liv som inte går att instagramma helt perekt.

Men tänk va härigt om man kunde få den där kladdiga och paniken i ansiket momentet på instagram i stället fär den charmiga killen/tejen som sitter fint i stolen med sin perfeklta haklapp och äter med kniv och gaffel redan vid 1år. Nu vet jag att det inte är så men ibland upplever jag det så att det är "bara" jag som sitter med en massa mat i håret och fruktpurre på kläderna och måste i princip ducha varje dag för att det känns som jag har haft häcklöpningsmaraton över alla leksaker och trösklar här hemma. Men så är det ju inte alltid för ibland så flyter dagarna på och man känner sig pigg och fräch när dagen närmar sig sitt slut. 

 

Avslutar med detta, ser du glaset halv fullt eller halv tomt?