Varför inte fem.
Jag tror ju inte att någon har missat, men jag är ju som sagt gravid alltså snart blivande trebarnsmamma. Detta är mycket nervöst men så klart spännande. Vi längtar så, jag längtar så klart efter att få hålla henne/han i min famn men jag längtar oxå efter att inte behöva ha så ont och känna skulle för mitt humör och min trötthet. För det är just nu det som tynger ner vardagen. Att inte kunna ta mig någonstans utan att få ont eller vara trött. Inte kunna leka med Molly på de sett hon är van vid. Eller bara sitta i soffan å se på film.
Men det är ju som sagt inte så lång tid kvar och det är värt att vänta.
Men jag måste ha den finaste förebilden på att vardagen kommer lösa sig, och det är min dotter.
Hon pysslar och donar med sina "barn" dag ut och dag in.
Så jag vet att det kommer gå fint, i annat fall så läser vi det tillsammans.
Puss & godnatt