Äventyr i vardagen


Hej och godmorgon. 

Igår så slog det mig åter igen  att den väg som är en sträcka är mer som ett äventyr. Det gäller bara att gå i tid så att man hinner de där som extra sakerna, att man hinner att fantisera att den där stora stenen kan bli till ett berg att de där smala stenarna kan bli en rolig balansgång. Att man hinner sjunga en elefant balanserade det om och om igen. Att man hinner putta vagnen fram och tillbaka och låtsas ramla, att man kan prata om fåglarna som flyger, att man kan lyssna på ljuden som låter. Det är faktiskt rätt kul och det gör vägen lite roligare. Men som sagt man kan inte ha för bråttom för då missar man dom där ögonblicken och punkt A till punkt B blir bara den där strecken och inte det där lilla äventyret. Molly har nämligen två vägar som man kan gå till hennes förskola på, båda är genom tunnlar men den ena tunneln är roligare än den andra och det beror på att den går neråt och har en liten sväng i slutet. Och för henne är det väldigt viktigt vilken tunnel man tar. Leo har ingen speciell tunnel han ville gå igenom men han  pocket-stopp istället och vill gärna prata om Pokémon, men även om vad som hänt i skolan och vad de gör och vad de lär sig. Han gillar oxå att räkna då man går hem, och fråga en massa frågor. Lucas gillar mest att kolla upp på himlen och att man pratar med honom, så det är perfekt att storasyster sitter bredvid och kan sjunga. 
Det var bara en kort reflektion om att hämta och lämna barnen. För det är verkligen små promenader från punkt A till punkt B och med hjälp av barnens fantasi så blir promenaderna lite roligare. För så kul är det inte att klä på sig och hämta och lämna dagen ärende. 
Men hur som så är det gott med kaffe ;) 


Puss och kram 

Kommentera här: