Att hålla inne eller inte hålla inne.
Dessa känslor, va ska man göra av dom. Ska dom stoppas i en låda som sedan åker in i en garderob som i sin tur blir överfull så att den helt plötsligt väller över.
Eller ska dom sägas rakt ut utan efter tanke och där med kan misstolkas eller tas på fullaste allvar.
Ja det är inte lätt att hitta en balans i sömnbrist , hunger, amning, utmattning, hormoner mm. Ja det är inte lätt.
Och det är säkert inte lätt för parten heller. Men det går ju över, antingen gråtter man av det, tränar av det, eller helt enkelt pratar av det.
Någon mer som känner igen sig efter att man fött barn?
Puss och kram
